Essän ligger uppe på gul (läs essän först), detta inlägg är ett extra tillägg för mitt gestaltnings arbete. Det som jag inte har tagit upp i essän är att jag har haft en tanke om att ta på mig den kavajen som jag har skapt och även ta med mig kortleken ut till en skola och se vad som händer. Min tanke är då att jag kanske tar mig ut till min VFU skola imorgon och tar på mig "bildlärar-rocken" och även tar med mig den kortlek som jag gjort. Jag tänker då att jag intar mig då rollen som bildlärare och tar mig därför ut till VFU för att där kanske eleverna redan tolkar mig som lärare. Som jag tänker scenariot är att jag kommer dit och någon kommer att eventuellt ge en kommentar till den kavaj som jag har på mig eftersom att kavajen är något som "sticker ut", och då om jag får kommentarer kan jag ge ut ett kort som jag tycker passar till kommentaren beroende på vad det är för kommentar. Sen kan jag också fråga om hur personen i fråga tolkar kortet och kavajen som jag har på mig. Om jag inte får någon kommentar i språklig form tänker jag att det kanske är okej, för att tysthet är också en form av kommentar. Fast jag vet inte riktigt om jag vågar göra detta, kanske blir för jobbigt om någon känner igen mig... ERR.. Måste jag??.. Vi får se..
Bildlärar-rocken
kortleken som består av 12 kort olika kort, totalt har jag skrivit ut och laminerat 32 st. (ville ha 30 st, för det är så många elever det kan vara en en klass)
Denna vecka la jag ner mest fokus på skrivande av essän än att gestaltande då jag känner mig stressad inför texten då det snart skall vara klart. I essän tar jag upp teman så som skolans värdegrund, där jag försöker svara på frågor bland annat om hur jag skall göra som framtida lärare för att fostra elever till att bli "goda medborgare". Jag tar upp frågeställningar som;
- Hur/Vad kan jag göra för att fostra eleverna till att bli "goda medborgare"?
- Hur/Vad kan jag göra för att kunna elever mer engagerade i skolan?
- Hur/Vad kan jag göra för att få ett mer lustfullt klassrum?
- Hur/Vad kan jag göra för att kunna sammanföra elevers olika viljor i skolan?
Jag citerar nu från mig själv från min essän (essän är inte färdig än) så att du som läsare förstår vad kan mena med "god medborgare" :
"Enligt läroplanen (2011, s.5-15) skall skolan hjälpa elever att ha en
förståelse och inlevelse för andra människor. Skolan skall fostra eleverna till
att vara medmänskliga och solidariska där skolan skall bidra till att eleverna
skall kunna leva sig in i andras värderingar eller villkor. Skolan skall också vara öppen för skilda uppfattningar, där eleverna skall
uppmuntras till att ta personliga ställningstaganden." (--> Från essän)
Att vara en god medborgare handlar om att följa det som är centralt för samhällets värderingar. Dessa värderingar handlar om etiska, miljömässiga, internationella och historiska - perspektiv. Jag vet att jag ställer upp många frågeställningar, men på ett sett kan jag se att dem hör ihop till varandra, nästan som svar till varandra. Essän handlar om möten och relationer, om att kunna närma sig närma sig "den andre" och att få inblick i någon annans liv. Mer konkret behöver jag som framtida lärare ha en inblick i elevernas enskilda liv, kanske inte på "djupet" där jag vet allt om någon, utan mer en känsla eller en aning om någon annans liv (att kunna sätta mig in i någon annans skor). Med detta bör jag utgå ifrån ifrån elevernas utgångspunkter, vad dem kan tycka är intressant, om vad som gör dem lustfyllda och engagerade. Varför ska eleverna ens vilja engagera sig i skolan om det inte på något sätt "gynnar" dem? Om jag inte respekterar elevernas egna liv, tycken och olika viljor varför ska eleverna ens då engagera sig till att göra detsamma? Jag tror att det blir svårare att "fostra" elever om jag inte föregår till att vara ett gott exempel.
Att möta den andre handlar om att ibland se en värld som vi själva kanske inte förstår till hundra procent.
Det handlar om att möta det annorlunda så som att mysteriet av att inte veta eller inte förstå.
Vi försöker finna skärpan i det suddiga, vad skall detta betyda?
Vi vill organisera vår omvärld för att greppa tag om verkligheten men missar det som är i mellan.
Vi söker oss blinda och missar allt som är runt omkring, för hur kan vi egentligen se allt?
För att förstå behöver vi ibland zooma in och ut i helheten och delarna.
Vi behöver kunna se variationerna, kontrasterna och dikotomierna för att kunna förstå.
Men allt kanske bara blir till en stor röra ändå och det är helt okej.
Jag har fortsuttit med kort till kortleken som tar mycket längre tid att skapa än vad man tror och skrivit på essän. Jag kommer göra så många kort jag hinner att göra denna vecka, och nästa vecka så kommer jag antagligen åka ut till någon skola och sätta på mig kavajen med korten i och se sedan vad som händer.
Under denna vecka har jag på börjat att skriva en essä, och jag väljer att skriva en essä för att få en friare form av skrivning till arbetet. Innan tänkte jag att jag kunde trycka olika texter på kavajen som jag sytt men jag väljer nu att inte ha text för att öppna upp olika tolkningsmöjligheter och öppenhet till mitt gestaltnings arbete. Text styr tolkningen och låser arbete i vissa möjliga tolkningar, därför väljer jag att jobba mer visuellt och abstract. Jag tänkte ha en kortlek eller två till kavajen som jag ska lägga i en av fickorna i kavajen, jag tänkte också att jag ha andra artefakter som ska tillhöra kavajen.
Så under denna vecka har jag börjat göra kort och även färgat kavajen med akryl färg i batik knytning. Dessa kort tänker jag mig ska vara inspirerade ifrån ett spel som heter Dixit, de korten är rätt drömlika och abstrakta som gör det möjligt för flera möjliga tolkningar i en och samma bild.
Påbörjad bild till kortleken.
Bild till kortleken.
Bild till kortleken.
Kavajen efter färgning.
Inspiration ifrån spelet Dixit av konstnären Jean-Louis Roubira
