Veckoreflektion (40) - Appropriation

Hejsan!
Denna vecka har jag jobbat hunnit med mycket och gjort för det mesta rörliga bilder, jag har suttit ihop bilderna tillfälligt i gif så att man kan få en ide om ungefär hur min film kommer att bli. Jag har även gjort bakgrundsbilder med skog på där ugglan kommer att flyga i.

Som jag har berättat innan så kommer jag använda mig av inzoomning i ugglans ögon där man kommer att se ett universum i ögonen sedan kommer det att zoomas in/suddas in universumet och då kommer det vara svart vita bilder på fåglar som flyger. Efter fåglarna flygit runt lite så kommer bilden att "kladdas ihop" till en cirkel med massa färger på sedan kommer det att zoomas ut igen till ugglans ögon och ugglan flyger där ifrån och tappar en fjäder. En så länge kanske man inte förstår exakt vad jag vill förmedla men det kanske blir tydligare snart.

Veckoreflektion - Appropriation

Hejsan!

Jag har varit sjuk en vecka och faktiskt inte hunnit göra så mycket, men jag vet vad jag vill göra och jag kommer att visa vad jag gjort en så länge. Jag har blivit inspirerad av Carlos Motta's verk Deseos det är en film som handlar om två kvinnor som brev växlar med varandra. Berättelserna är en blandning mellan fiktion och verklighet, den ena kvinnan heter Nour och den andra Martina. Det är en berättelse med många visheter, erfarenheter och kontraster. Men även fast det är två olika kontraster mellan berättelserna som gör kvinnornas historier olika så är dem ändå väldigt lika. Historierna går ihop i varandra på något sätt. Min tanke är att beslag ta själva berättelsen men att ändå göra den till min egen jag kommer då också ha en berättelse med kontraster och visheter, jag vill jobba med bildspråket och kommer då att göra en berättelse utan ord, en teknad film/musik video med egen musik tänkte jag. Mer visuellt kommer verket vara en uggla som flyger runt och kommer ha universum is sina ögon och kommer den ska visa saker. Det är ingen slump att jag valt en uggla, ugglan står för vishet och denna uggla har en berättelse kan man säga, jag vill inte riktigt gå in på detalj vad ugglan vill visa/berätta, varför? Det första tänker på är att jag vill ha det som ett öppet verk, jag tänker att det kan finnas en risk med att berätta för mycket, desto mer jag säger om berättelsen handlar om desto mer låser jag verket? Jag tänker på mina egna intuitioner kanske bara förstås i vissa sammanhang eller kontexter, kan jag få andra att förstå mina intuitioner utan att berätta dem i olika sammanhang? Kan man vara så pass tydlig i sitt bildspråk att andra förstår? Eller har jag redan låst verket med att berätta det jag har berättat? Blir ett verk verkligen låst om man berättar om det?
Hur kan vi göra som framtida lärare för att hjälpa elever med sitt eget bildspråk och intuitioner?

Appropriation on Kader Attia

Hejsan!

Under några dagar nu har vi fått jobba med välja utifrån en lista med en konstnär som vi tycker är intressant och sedan appropriera in från något av konstnärens verk. Jag fastnade snabbt för Kader Attias - Open you'r eyes , Han använder sig av en projektor där han sätter dit ansikten i kontrast till skulpturer som liknar ansiktena. (Länk: https://www.youtube.com/watch?v=VgacikjwmLw) När jag först sökte på honom såg jag hans bilder som foton som speglades i varandra, dem kontraster han använder i bilderna är så starka och nära inpå mig själv. Jag tänkte att jag också ville använda mig av dessa kontraster och "spegla" dem i varann. Min första tanke var att jag skulle då bygga något på mitt egna ansikte och sätta en liknade form bredvid ansiktet, men när jag tänkte på det så fick jag känslan av att det skulle bli för likt, kanske till och med rent av kopia av hans verk och det kändes inte bra. Jag tänkte då på  GIBCA som hade en föreläsning och samtal mellan teoretikerna och författarna Achille Mbembe & Sarah Nuttall. (African Aesthetics and politics: Anatomy of a divorce?) Jag tänkte mycket på de Achille Mbembe berättade under sin föreläsning, han berättade om den öppna/stängda historian och att för att få en öppen historia så finns fem huvudsakliga punkter för att kunna få en öppen berättelse. En utav dessa punkter var multiplicitet vilket fastande i mitt huvud; Hur kan jag själv göra något som har multiplicitet i sig? Jag fastnade då i tanken med att jag ville ha ett ansikte som har många ansikten i sig och ville göra ett arbete som skulle vara en slags motsats till Open you'r eyes och låste mig fast vid den tanken. Efter mycket tanke process om hur jag skulle kunna göra det insåg jag att det skulle bli för svårt för mig. Jag tänkte då istället att dem bilder Kader hade valt till Open you'r eyes kändes för gamla, han undersöker i sitt konstnärliga arbete historiska missförstånd och jag kom på att jag kunde göra något liknade fast i en "nyare" variant. Jag tänkte då att jag ville jobba med ett ikon huvud, som vi ser i dag på olika inloggningar till exempelvis, Facebook, Youtube och så vidare... Det ikoniska huvudet som ska på något sätt representera oss internet användare och skrivare. Det ikoniska huvudet har inga ögon, mun eller näsa - vilket gör att man inte kan läsa av känslor och bokstavligen tappar ansiktet via internet och vi blir mer objektifierade. Internet gör att vi ser ytan och inte djupet bakom någon.

Föst gjorde jag ett färgglatt huvud, men ändra den
sedan till blå för att tydliggöra ikon huvudet.

Huvudet efter..

Jag tänkte att jag först ville ha ett collage ansikte bredvid ikon huvudet,
men tycket att det inte tillräckligt med bara ett huvud.

Jag klippte ut då bitar från tidningen och gjorde fler ansikten.
Jag kom på att jag skulle ha text som huvud för att tydliggöra det jag vill ännu mer.

RESULTATET! - "Lose you'r face"

Kader Attia - "Open you'r eyes"

Konst referens - Justin Bower

Konst referens - Romare Bearden