* Hur skulle du beskriva att MLT (Multiple Literacies theory) kan sättas i relation till appropriering, dels i ett didaktiskt och dels i ett konstnärligt perspektiv inom lärande för bildämnet: Problematisera, argumentera och motivera!
Vi lär oss utifrån omvärlden och tar med oss kunskaper från erfarenheter och social interaktion. Vi är i ett ständigt samspel med varandra och vi lär av och påverkar varandra. Appropriering som metod i skolan har många möjligheter, men det bror på hur man man väljer att appropriera. I approprieringen kan man välja att plocka på sig delar eller att av-skala, men varför? Vad för syfte skall ens egna appropriering uppfylla? Vad är det ens egna appropriering skall tillföra? När man använder sig av appropriering som metod kan man som lärare lättare se grunden till vart olika saker är hämtat så som erfarenheter, referenser eller olika perspektiv. Man kan då som lärare lättare se vilka kunskaper eleven har burit med sig ifrån innan. Approprieringen gör att man som elev lättare kan se kopplingar till andra konstnärliga referenser. Det ger eleven ett tänk om själva ursprunget. Approprieringen kan användas i syfte att lyfta upp svåra ämnen. Kanske belysa något utifrån ett annat/någons perspektiv eller ha förmågan att kunna skapa en egen mening - att göra approprieringen mer meningsfull. Appropriering handlar om att både tolka och framställa konst på ett kreativt, kritiskt och reflekterande sätt.
* Hur skulle appropriering kunna användas som ett didaktiskt verktyg i bildundervisningen för att synliggöra det gemensamma kulturarvet i ett interkulturellt perspektiv?
Som jag skrivit om tidigare kan approprieringen användas i ett syfte för att lyfta upp svåra ämnen och att belysa något utifrån ett annat/någons perspektiv. Det finns många ingångar i approprieringen som inverkar som inverkar i olika kulturer. Det har blivit extra tydligt att se utifrån olika perspektiv när vi utgått ifrån "A story within a story". Det handlar om att det finns alltid mer historier än vad vi ser. Vilka historier väljer du att tro på? Man skall aldrig glömma bort de historier som blivit förlorade. Det gäller som lärare att visa på olika kulturer och perspektiv/synsätt samt ha en ständig diskussion med eleverna. Vad innebär egentligen att ha ett gemensamt kulturarv? Hur vi kan synliggöra det gemensamma kulturarvet? Men dessa diskussioner borde inte bara ske i klassen, utan också genom ett samarbete med andra skolor och klasser. Det är en så pass stor och viktig fråga för att kunna hitta något gemensamt. Jag tror att man bör jobba gemensamt och ha bättre kommunikation mellan varandra.
* Reflektion om "Bird eye perspektiv" https://www.youtube.com/watch?v=TS_VbYTyB44
Mitt arbete kan man säga handlar om perspektiv och erfarenheter. Det är en blandning mellan mina egna erfarenheter och andras erfarenheter. Varje figur i filmen har en berättelse och dessa berättelser kolliderar i varandra och stöts emot. Berättelserna är olika sätt att se på världen utifrån en själv. Det finns alltid fler historier än vad vi kan se. Det handlar om att dessa berättelser blir som kontraster till varandra och att när dessa berättelser möts så är det något som händer. Det kan handla om missförstånd när någon berättar på ett visst sätt och en annan på ett annat sätt. Dessa missförstånd gör att man lämnar varandra. Men vem är det egentligen som blir missförstådd i videon? Är det fågeln som blir lämnad kvar? Är det fågeln som lämnar som blivit missförstådd? Är det ugglan som är missförstådd? Eller är är det bara en enda stor blandning av missförstånd? Min tanke var att göra filmen som en dröm eller en saga. Jag tänker nu mycket på barnsagor och Franz Kafka's novell "Förvandlingen". Det var länge sedan jag läste denna bok men jag kommer ihåg vissa fragment. Den handlar om en man som försörjde sin familj. En dag förvandlades han till en skalbagge och hans familj tvingas att försörja honom istället. Mellan raderna är Förvandlingen egentligen en samhällskritisk berättelse om att man själv kanske känner sig som en skalbagge om man är inte kan försörja sin familj. Symboliken till skalbaggen i denna historia är att man kanske känner sig otillräcklig, annorlunda och missförstådd. När man läser berättelser så brukar det finns en underliggande moral, vishet eller kunskap. På ett sätt lägger sig denna underliggande "vishet" i ens undermedvetna. Det är som gamla historier som berättas framför elden på ett mystiskt och fantasifullt sätt. Min poäng med detta är att beskriva att mitt videoverk också är underfundigt på samma sätt som en saga. Jag tänker mycket på filmer och sagor som jag stött på när jag var liten. Vad för slags inverkan har de haft på mig? Jag valde att berätta på ett poetiskt sätt om min video bland annat för att kunna öppna verket så att andra också kan känna igen sig i min video. Finns det kanske något de känner igen sig i? Jag vill lyfta fram följande citat av Lev Vygotskij: "Genom att använda fantasi kan man närma sig verkligheten", "Konst är erfarenheter", "Konst är balanser mellan den yttre och den inre världen". Genom att använda mig av fantasi i mitt arbete så kan man närma sig verkligheten. Sagor är till för att berätta visheter som man själv inte förstår just nu, men kanske förstår senare i livet. Man kan inte förstå allt om inte har vissa erfarenheter. För att förstå något måste man ha en förförståelse för det andra. Jag tänker mycket på John Dewey's bok "Experience and education", som förespråkar just detta. Om en elev har problem i sitt arbete och inte förstår, kan eleven bli omotiverad. Det gäller då för läraren att inte bara ge "svaret", utan ta reda på vad som egentligen gör att eleven inte förstår? Vad är grunden till att eleven inte förstår? Nedan berättar jag mer om detta.
Jag ser på kunskap som en trappa. Om man skall lära sig något så kan man inte ta tio steg i trappan på en gång. Man måste ta ett steg i taget. Alla kunskaper som byggs i trappan steg för steg, finns där och ibland måste man gå tillbaka i trappan för att se de kunskaper man plockat på sig och relatera dessa till nya kunskaper. Det är som att det blir bara mer och mer kunskaper i trappan. Man själv försöker koppla ihop dessa kunskaper med varandra eller bygga på gamla kunskaper med nya. På varje trappsteg finns en bok med kunskaper, som kan kategoriseras med andra böcker som redan finns. Ibland måste man ta ut alla böcker och röra om dem för att förstå något. Jag har, med dessa tankar, utgått ifrån den proximala utvecklings-zonen och vidareutvecklat den.
Jag vill nu komma tillbaka till att känna sig omotiverad. Lärarens uppgift är att möta eleven utifrån där den är och sedan hjälpa eleven att lyftas upp. Att lyfta upp en elev handlar om att kunna göra den mer motiverad, vetgirig, nyfiken och att kunna hjälpa eleven att se grunden till varför den har svårigheter med något. John Dewey skriver i "Experience and education" på sidan 67: "A genuine purpose always starts with an impulse. Obstruction of the immediate execution of an impulse converts in into desire". För att kunna känna att det man gör är meningsfullt, måste man ha en mening/ett syfte till det man gör. Det är endast när man har ett syfte som man vill agera på sin "inpuls".
