Assignment 1, "Den som definerar dig"
Tankar inför planerningen:
Tanken var att ha ett assigment som är öppet och som går att tolka fritt.
"Den" kan man tolka nästan hur som helst, kan vara den som ett ting eller den som någon annan eller en själv.
Man kunnde definera "den" i stället med "det" men om man hade valt "det" kanske man hade valt att definera sig med ett ting snarare än att vara öppentänkande. Just ordet "den" kan skapa ett öppet tänkande, där man kan få nya ideér. Tanken med detta assignment var att utveckla sitt eget skapande och utveckla sitt persoliga uttryck. Tanken var att man skulle fördjupa sig i sitt personliga uttryckt och hitta något som definerar en själv.
Utfall av uppgift:
Utfallet blev en slags vison eller tanke om vem man var.
Båda utfallen blev någon slags omvälrdsperspektiv, där man sätte sig själv in i jämförelse med dagens omvärld, med tankar och visoner. Hur menar jag? Lina som exempelvis valde att måla en indian-elefant, med en tanke om att få leva i symbios med varann, något slags lugn och harmoni. Katarina valde att lyfta fram en val sedel från feminiskt initiativ och definera sig med deras visoner.
Assignment 2, "Du är hjälten, du är skurken, skapa berättelsen"
Tankar inför planeringen:
Tanken här var att man skulle problematisera "hjälten" och "skurken", eftersom hjälte och skurk är två motsattser, kan man hamna i tankar om olika perspetiv, samma berättelse kan ha två olika perspektiv.
Vi valde att ta med "skapa berättelsen" också eftesom man då kan gestala denna berättelse på olika sätt, så som film, serie eller bildkomunikation. Att ta med "skapa berättelsen" utmanar en till att vara tydlig med sitt bildspråk. Jag och Christine diskuterade också bland annat om att om vi hade valt att betona vissa delar av texten så som "Du ÄR hjälten, du ÄR skurken, skapa berättelsen", så hade man tagit sig an uppgiften på ett annat sätt att man hade blivit mer styrd och kankse då väljer att använda sig själv i stället som redskap. Men vi valde ändå att ta "Du är hjälten, du är skurken, skapa berättelsen" som uppgift för att inte få en lite mer frihet i arbetet.
Utfall av uppgift:
Båda utfallen blev en tydlig problematisering av samhället. Iris lyfte fram utnyttjande av polisen makt och Ingrid lyfte fram olika perspektiv av olika handlande i gott och ont ang. tiggeri.
söndag 28 september 2014
onsdag 24 september 2014
Assignment #Idag är du någon annan, hur skulle den ha gjort? Temat är svart och vitt
https://www.youtube.com/watch?v=mu6U4uWVBU4&feature=youtu.be
#Idag är du någon annan, hur skulle den ha gjort? Temat är svart och vitt:
Det första jag kom att tänka på var en film som jag har nyligen sätt som heter Frank.
Jag spelar en karaktär i från filmen och gjort en egen uppfattning om vem Frank egentligen var i filmen. Frank är musikalisk, utforskande och hittar alltid ny inspiration. Frank är lite utav en forskare som forskar om ljud och musik. Jag har då valt att spela på det här sättet för att för att lyfta fram hans personliga egenskaper, hans nyfikenhet och experimenterande.
Så jag gick till väga var att jag ritade upp snabba anteckningar om ljud, åkte ut till Slottsskogen, åkte i spårvagnen och till sist byggde upp en liten scen hemma. Jag hade en ide i huvudet om hur jag ville göra och körde flera taggningar för att få fram det och fick då hjälp med att filma.
#Idag är du någon annan, hur skulle den ha gjort? Temat är svart och vitt:
Det första jag kom att tänka på var en film som jag har nyligen sätt som heter Frank.
Jag spelar en karaktär i från filmen och gjort en egen uppfattning om vem Frank egentligen var i filmen. Frank är musikalisk, utforskande och hittar alltid ny inspiration. Frank är lite utav en forskare som forskar om ljud och musik. Jag har då valt att spela på det här sättet för att för att lyfta fram hans personliga egenskaper, hans nyfikenhet och experimenterande.
Så jag gick till väga var att jag ritade upp snabba anteckningar om ljud, åkte ut till Slottsskogen, åkte i spårvagnen och till sist byggde upp en liten scen hemma. Jag hade en ide i huvudet om hur jag ville göra och körde flera taggningar för att få fram det och fick då hjälp med att filma.
onsdag 17 september 2014
Assignment, #minimera
Till en början hade jag väldigt svårt med att jobba med ordet minimera, jag börja tänka på
- Vad vill jag minimera? Hur vill jag minimera? Väldigt intressant begrepp "minimera" men jag hade väldigt svårt att bestämma mig för att bestämma just vad jag vill minimera och la större delen av tiden på att tänka på det. Sedan kom jag fram till att jag ville minimera en stad och ville belysa att staden var minimerad med en uggla som är större än staden. Jag la ner mycket tid på att klippa kartong och rita fönster rutor, så uppgiften blev ett tekniskt problem lösande om exempelvis - Hur stor ska staden bli? Hur många fönster ska bli till? Hur kan jag klippa till kartong på bästa möjliga sätt med en trög sax? Finns det andra sätt att bygga upp en stad? Vad ska jag ha för bakgrund? osv...
Jag tog gott om tid på mig att bygga husen, måla dem och eftersom jag tog tid på mig att göra dem så blev det inte så många hus, hade gärna velat ha fler hus.. Kanske jag kunde lösa uppgiften annorlunda för att bygga upp fler hus och kanske inte lägga så mycket tid på att göra många små fönster? Eller något annat sätt?
tisdag 13 maj 2014
Redovisning
 |
| Pesten-mask |
 |
| https://www.youtube.com/watch?v=7I4ad66o2TE |
.png) |
| Inspiration till dansen https://www.youtube.com/watch?v=Po8hBmUju3I |
 |
| Inspiration till dansen https://www.youtube.com/watch?v=bUGp1eHMmvc |
 |
| http://www.independent.co.uk/news/science/racing-pulse-glowing-cheeks-and-a-heavy-heart-body-atlas-heatmaps-reveal-where-we-feel-different-emotions-9031615.html |
Mitt utforskande började utifrån en serie som jag har gjort som heter Skoltoan.
Jag märkte att även fast jag hade stela urklippta gubbar ifrån en tidning till min serie så kändes det som att deras kroppsspråk var väldigt tydligt även fast dem var stela. Jag valde då att ha som ingång i mitt arbete att hålla på mer med mobbning och kroppsspråk. Det resulterade till att jag gjorde en till serie om mobbning och ville i detta sammanhang läsa på om kroppsspråket och förankrade om mimik i serien. - Jag fördjupade mig om kroppsspråket med boken läsa tankar", ifrån dokumentären "Body languge" och ett avsnitt ifrån "Hjärnkoll" (kroppsspråket) i samband med serien. Efter jag hade jobbat ett tag med serien kände jag att jag fick alldeles för mycket fokus på mimik i, när kroppsspråket är involverat i så mycket mer än bara ansiktet ( tonläge, ordval, gester, miner, och tempo) och valde då att göra schabloner för jag ville fokusera mig mer på olika kroppspositioner i mitt arbete. När jag gjorde detta så märkte jag att det var mycket likt en kroppstemperaturs-karta som jag har tidigare sett på nätet och valde då ta del av detta och gjorde en schablon utifrån detta med.
Efter jag hade gjort detta så insåg jag att jag borde använda mig av kroppen själv och bestämde mig då för att jag skulle göra ett performance. Jag ville uttrycka mig med dans och sökte runt på nätet på olika klipp om hur man kan förankra olika känslor med dans och började testa olika danssteg, olika koreografier och filmande mig själv när jag dansade för att kunna se hur det ser ut. När jag hade gjort detta så började jag skriva koreografier och testa på mer olika danssteg och söka på mer inspiration till dans.
Jag hittade inspiration till min dans ifrån olika sällen via Youtube så som:
Glädje: https://www.youtube.com/watch?v=wjvJ-Y9zQWg
Ledsenhet: https://www.youtube.com/watch?v=bUGp1eHMmvc
Känslor: https://www.youtube.com/watch?v=Po8hBmUju3I
Jag gjorde tre stycken olika mantlar i orange, mörkblått och vitt som jag vill koppla till kroppstemperaturs-kartan och i den kartan fanns orange och röd i känslan ilska.I den andra låten har jag valt färgen mörk blå, vilket är den deprimerande färgen i kroppstemperatur kartan. Till sist har jag färgen vit i den glada låten, inte för den finns med i kroppstemperatur kartan men jag vet att vit står för renlighet och oskuldsfullhet.
Mitt mål var att dansa ute i stan så det slutade med att jag dansade ute vid Nordstan, vid Brunnsparken. Jag gjorde mig själv sårbar när jag dansade själv på stan och kände mig rädd för att bli utsatt. Vissa tittade på mig när jag dansade och endel gick förbi och lossades som att jag inte fanns där. Min mask som jag tog på mig skulle skydda mig ifrån min rädsla och även denna mask hade man på sig under digerdöden eftersom under denna tid så trodde man att man kunde bli smittad av pesten ifrån dålig lukt eller bara utav att man ser på någon. Så "Pesten-masken" var till för att skydda en och avleda den andra ifrån att känna igen så att man inte blir smittad. Man har använt denna mask för att inte bli igenkänd och för att man är rädd, precis som jag har gjort och jag har även haft på mig hörlurar för att vara isolerad ifrån det andra - vilket kan skydda mig också.
söndag 4 maj 2014
Veckans Reflektion
Hejsan! Under denna vecka har jag tränat in min dans, sytt på band på mina mantlar och så har jag gjort performance utanför vid Nordstan.
Här är resultatet:
https://www.youtube.com/watch?v=7I4ad66o2TE&feature=youtu.be
Min tanke från början var att locka till mig människor, sen lugna ner dem och till sist lämna publiken i en lättnad. Det var något som jag märkte när jag uppträdde, när jag gjorde den första dansen så märkte jag att dem som gick förbi mig såg mig att jag var där men låtsades om att jag inte fanns där och det var några som stanna där och titta på, men det kändes mest som jag skrämde iväg dem som såg mig. Jag tror att det dans steg som jag har valt har påverkat väldigt starkt på dem som har sett mig, att jag påverkade mycket mer än vad jag trodde. Jag tror att de som såg mig med min första dans blev rädda, kanske blev dem rädda för jag tog alldeles för mycket makt över dem? Att jag tog för mycket plats? Jag visade något kraftfullt som jag tror det flesta ville ta avstånd ifrån. När jag gjorde den andra låten vilket som ska vara den deprimerande låten så såg jag att fler började lämna, att det var fler som började ignorera mig som att jag aldrig fanns där, fast jag var jätte synlig. Jag tror att ingen ville involvera när jag visade utsatthet, ingen ville delta eller se och låssas som att dem inte ser.
Jag tror att ingen ville delta på grund utav min utsatthet, det var något dåligt som ingen ville vara med i. När jag gjorde den sista glada låten så märkte jag att helt plötsligt så började faktiskt fler människor samlas omkring mig och stanna upp och det var en kvinna med ett barn som börja filma mig. Var var det som hände? Helt plötsligt blev min dans inbjudande och människor runt omkring ville se vad som hände och helt plötsligt vara med en del av det.
Jag ser nu jätte tydligt att detta går att koppla det som jag hållit på med innan vilket är då temat mobbning. Hur tänker jag? Jag tänker mycket på synlighet och osynlighet, att så fort någon tar makten eller visar en utsatthet så vill ingen vara involverad. Det liknar mycket som jag har gjort i en av mina serier där det är en kille som är glad i en färgglad tjej och då tänker jag att den här färgglada tjejen är "publiken" alltså det människor som såg mig när jag dansade. Jag kunde se tydlighet speciellt i min andra dans att dem som såg mig då inte ville se mig, jag kunde se klart att dem såg mig fast låssas om att det inte ser mig. Jag tänker mig att det finns en sorts rädsla att ingen vågar, ingen vågar vara involverad eller se, kanske är dem rädda att själva bli utsatta? Kanske ingen vill bli indragen i utsattheten? Det är så det är med mobbning med att det kanske finns någon som ser men inte vågar och låssas om som att dem inte har sett, att ingen vågar bli involverade på grund utav rädsla. Jag tänker också på att när jag väl började dansa så kändes det som jag tog makten över just den här platsen där jag dansade att det var inte så många som sprang förbi mig och kameran eftersom det var jag som hade "makten" över det utrymmet. Det människorna som sprang förbi kameran och inte ville bli sedda, att de lutar sig neråt och håller handen för ansiktet som att dem är helt osynliga framför kameran. Men dem finns med i filmen, dem flesta som gick förbi ville vara osynliga, inte synas och jag tänker mig att detta kan jag också koppla in i temat mobbning, att det finns också dem som inte vill synas. Kanske några som gick förbi försökte göra sig så osynliga som möjligt för att inte bli indragna?
Jag tänker mig att när jag väl dansade så satte jag mig själv själv i en väldigt utsatt position.
Eftersom jag var helt ensam och dansade mitt ute på stan, så kan jag bli väldigt sårbar i en sådan situation. Jag tänker att när man är mobbad så är man också i en sårbar situation, där man vill bli sedd men ändå inte. Då menar jag att när man är mobbad kanske man vill bli sedd för att stoppa utsatthet men ändå inte bli sedd för att inte bli mer utsatt. Jag kände mig själv väldigt rädd och nervös inför detta, kanske jag själv var rädd att bli utsatt om jag själv sätter mig ut för en sårbar situation?
Eller var jag bara rädd för att bli sårbar? Det är nu jag börjar tänka vem var det egentligen som var utsatt i den här situationen? Var det dem människorna som gick förbi och ville vara osynliga för mig och kameran? Eller var det som var utsatt som var annorlunda i jämfört med andra? Kanske jag inte var utsatt för att jag tog kontroll över situationen? Hade jag ens kontroll? Enligt mig hade jag kontroll eftersom jag var isolerad i masken och hade hörlurar på, att jag knappt kunde se eller höra själv och för att jag visste precis vad jag skulle göra. Eller hade jag ingen kontroll eller makt just för att jag inte kunde höra eller se så bra vad som hände runt om kring mig? Vem var det som hade mest makt i denna situation? Var det jag på grund att jag syntes mest? Eller vad det som andra på grund av att dem till slutet såg mig och omringade mig?
Här är resultatet:
https://www.youtube.com/watch?v=7I4ad66o2TE&feature=youtu.be
Min tanke från början var att locka till mig människor, sen lugna ner dem och till sist lämna publiken i en lättnad. Det var något som jag märkte när jag uppträdde, när jag gjorde den första dansen så märkte jag att dem som gick förbi mig såg mig att jag var där men låtsades om att jag inte fanns där och det var några som stanna där och titta på, men det kändes mest som jag skrämde iväg dem som såg mig. Jag tror att det dans steg som jag har valt har påverkat väldigt starkt på dem som har sett mig, att jag påverkade mycket mer än vad jag trodde. Jag tror att de som såg mig med min första dans blev rädda, kanske blev dem rädda för jag tog alldeles för mycket makt över dem? Att jag tog för mycket plats? Jag visade något kraftfullt som jag tror det flesta ville ta avstånd ifrån. När jag gjorde den andra låten vilket som ska vara den deprimerande låten så såg jag att fler började lämna, att det var fler som började ignorera mig som att jag aldrig fanns där, fast jag var jätte synlig. Jag tror att ingen ville involvera när jag visade utsatthet, ingen ville delta eller se och låssas som att dem inte ser.
Jag tror att ingen ville delta på grund utav min utsatthet, det var något dåligt som ingen ville vara med i. När jag gjorde den sista glada låten så märkte jag att helt plötsligt så började faktiskt fler människor samlas omkring mig och stanna upp och det var en kvinna med ett barn som börja filma mig. Var var det som hände? Helt plötsligt blev min dans inbjudande och människor runt omkring ville se vad som hände och helt plötsligt vara med en del av det.
Jag ser nu jätte tydligt att detta går att koppla det som jag hållit på med innan vilket är då temat mobbning. Hur tänker jag? Jag tänker mycket på synlighet och osynlighet, att så fort någon tar makten eller visar en utsatthet så vill ingen vara involverad. Det liknar mycket som jag har gjort i en av mina serier där det är en kille som är glad i en färgglad tjej och då tänker jag att den här färgglada tjejen är "publiken" alltså det människor som såg mig när jag dansade. Jag kunde se tydlighet speciellt i min andra dans att dem som såg mig då inte ville se mig, jag kunde se klart att dem såg mig fast låssas om att det inte ser mig. Jag tänker mig att det finns en sorts rädsla att ingen vågar, ingen vågar vara involverad eller se, kanske är dem rädda att själva bli utsatta? Kanske ingen vill bli indragen i utsattheten? Det är så det är med mobbning med att det kanske finns någon som ser men inte vågar och låssas om som att dem inte har sett, att ingen vågar bli involverade på grund utav rädsla. Jag tänker också på att när jag väl började dansa så kändes det som jag tog makten över just den här platsen där jag dansade att det var inte så många som sprang förbi mig och kameran eftersom det var jag som hade "makten" över det utrymmet. Det människorna som sprang förbi kameran och inte ville bli sedda, att de lutar sig neråt och håller handen för ansiktet som att dem är helt osynliga framför kameran. Men dem finns med i filmen, dem flesta som gick förbi ville vara osynliga, inte synas och jag tänker mig att detta kan jag också koppla in i temat mobbning, att det finns också dem som inte vill synas. Kanske några som gick förbi försökte göra sig så osynliga som möjligt för att inte bli indragna?
Jag tänker mig att när jag väl dansade så satte jag mig själv själv i en väldigt utsatt position.
Eftersom jag var helt ensam och dansade mitt ute på stan, så kan jag bli väldigt sårbar i en sådan situation. Jag tänker att när man är mobbad så är man också i en sårbar situation, där man vill bli sedd men ändå inte. Då menar jag att när man är mobbad kanske man vill bli sedd för att stoppa utsatthet men ändå inte bli sedd för att inte bli mer utsatt. Jag kände mig själv väldigt rädd och nervös inför detta, kanske jag själv var rädd att bli utsatt om jag själv sätter mig ut för en sårbar situation?
Eller var jag bara rädd för att bli sårbar? Det är nu jag börjar tänka vem var det egentligen som var utsatt i den här situationen? Var det dem människorna som gick förbi och ville vara osynliga för mig och kameran? Eller var det som var utsatt som var annorlunda i jämfört med andra? Kanske jag inte var utsatt för att jag tog kontroll över situationen? Hade jag ens kontroll? Enligt mig hade jag kontroll eftersom jag var isolerad i masken och hade hörlurar på, att jag knappt kunde se eller höra själv och för att jag visste precis vad jag skulle göra. Eller hade jag ingen kontroll eller makt just för att jag inte kunde höra eller se så bra vad som hände runt om kring mig? Vem var det som hade mest makt i denna situation? Var det jag på grund att jag syntes mest? Eller vad det som andra på grund av att dem till slutet såg mig och omringade mig?
torsdag 1 maj 2014
Gestaltings arbete
Hej! Jag har varit väldigt upptagen med att lära mig in dansen och sy dit band på mina mantlar.
Men nu kan jag danserna utantill vill visa ett Youtube klipp på ett ungefär om hur det kommer bli:
https://www.youtube.com/watch?v=p_yroizONiw&feature=youtu.be
I videon finns det ingen musik men jag dansar till musik i mina hörlurar.
Det låtarna jag har valt är Woodkid - Iron (Remix by Mystery Jets) Vilket är den första låten
och andra låten jag valt är Buckethead - Whitewash och den sista är Daft Punk - Get lucky.
Imorgon ska jag ut och dansa på Nordstan! Fortsättning följer...
Men nu kan jag danserna utantill vill visa ett Youtube klipp på ett ungefär om hur det kommer bli:
https://www.youtube.com/watch?v=p_yroizONiw&feature=youtu.be
I videon finns det ingen musik men jag dansar till musik i mina hörlurar.
Det låtarna jag har valt är Woodkid - Iron (Remix by Mystery Jets) Vilket är den första låten
och andra låten jag valt är Buckethead - Whitewash och den sista är Daft Punk - Get lucky.
Imorgon ska jag ut och dansa på Nordstan! Fortsättning följer...
söndag 27 april 2014
Veckan reflektion
Denna vecka har jag gjort 2 stycken koreografier, försökt träna in en koreografi och gjort en egen gjord pesten mask. Jag har märkt att det är mycket svårare än vad jag tror att träna in en dans, även fast man gjort den helt själv. Inför den sista koreografin blev jag väldigt inspirerad av det här youtube klippet där någon också dansar till Get lucky: https://www.youtube.com/watch?v=wjvJ-Y9zQWg
Jag har bestämt mig för att ha vissa låtar i en viss ordning och ha en viss mantel för varje låt. Den första låten jag kommer ha är en remix av Mystery Jets på låten Iron med Woodkid, den låten/dansen kommer ha fokus på styrka och kraft vilket jag kopplar till känslan ilska och kommer då ha en orange mantel för denna låt. Den andra låten jag kommer ha är Whitewash med Buckethead, vilket kommer vara den deprimerade, ledsna och utsatta låten/dansen och då kommer jag att ha en mörkblå mantel. Den sista låten jag kommer ha är en låt som heter Get lucky med Daft punk och då kommer jag ha en vit mantel. Get lucky ska vara den glada, hoppfulla låten/dansen.
Jag har valt just den här ordningen för att jag tänker hur man ska uppleva mitt uppträdande;
På ett sätt vill jag uppmärksamma de som tittar på, chockera, skapa lugn och glädje.
Varför valde jag dessa färger på mantlarna till dessa specifika låtar?
Jag har tidigare skrivit om känslokartor i olika kroppstemperaturer och i den kartan fanns orange och röd i känslan ilska, vilket är då därför jag valde denna färg till denna låt.I den andra låten har jag valt färgen mörk blå, vilket är den deprimerande färgen i kroppstemperatur kartan. Till sist har jag färgen vit i den glada låten, inte för den finns med i kroppstemperatur kartan men jag vet att vit står för renlighet och oskuldsfullhet.
Jag tänker att jag väljer den mest kraftfulla låten först eftersom jag vill få uppmärksamhet och chockera människor runt om kring mig, sen väljer jag den ledsamma låten för att kunna lugna ner "chocken" och till sist väljer jag den glada låten för att kunna inte göra publiken allt för ledsamma eller chockerade så vill jag lämna min publik i någon slags lättnad och glädje.
Jag tänker mig att de som kommer titta på kommer bli överraskande, chockerade och det är det jag vill men jag vill ändå inte lämna publiken i en slags lättnad. Om jag hade valt en annan ordning som exempelvis: börjar med den glada låten sen den kraft fulla och sist den ledsna låten så tänker jag att jag lämnar publiken med en tragedi, hopplöshet och ledsenhet. Jag känner själv att jag är väldigt nervös, rädd, ivrig och nyfiken inför detta -Hur kommer det bli? Kommer det bli som jag har tänkt mig? Kommer jag bli så nervös att jag glömmer bort dans steg? Kommer någon att börja dansa med mig? Kommer människor titta snett på mig? Kommer någon att bli orolig? Kommer någon bli rädd?
Kommer någon bli arg? Eller kanske glad? Vad för vibbar kommer jag sända ut? Jag själv vill nog inte skapa ett alldeles för osäkert rum, göra någon för orolig eller rädd. På ett sätt kommer dansen mitt uppträdande bli till lockande men på ett annat sätt kommer den inte bli det eftersom jag skapar uppmärksamhet eftersom jag kommer ha på mig en pesten mask och dansa. Jag kom på varför jag vill ha på mig kontorskläder när jag uppträder och det är nog för att neutralisera mitt uppträdande, jag tänker att dessa kläder har många på sig tycker jag och det kan skapa en viss anonymitet i kläderna eftersom det är så normalt att ha på dessa kläder och något välbekant som man känner igen.
Vad har jag lärt mig?
När jag ville hämta inspiration till att göra en mask så letade jag runt på nätet och såg en mask med en fågel näbb på och läste att det var en pesten mask. Jag beslutade mig då för att läsa på mer om pesten doktorer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Pestdoktor
Jag fick då lära mig att den här masken är en slags avvänjning för dem som har pesten att inte kunna smitta ner personen för man trodde på denna tid att man kunde bli smittad bara genom att titta på någon eller känna den dåliga lukten. Sen känns det som jag har mest frågor i huvudet än svar och då menar jag att jag undrar verkligen hur mitt performance kommer att bli. Tror jag kommer säkerligen komma fram till en bättre slutsats vad jag lärt mig efter jag uppträtt dansen.
Hur ska jag gå vidare?
Eftersom jag är klar nu med alla koreografier så kommer jag öva in danserna utantill och så kommer jag även att sy på band på mantlarna så att jag kan knyta fast mantlarna på mig. Jag kommer att uppträda på Nordstan och min vän kommer att filma mig när jag dansar. Jag kommer även att uppträda i skolan inför våran utställning och ha en video där man kan se när jag dansar :)
Jag har bestämt mig för att ha vissa låtar i en viss ordning och ha en viss mantel för varje låt. Den första låten jag kommer ha är en remix av Mystery Jets på låten Iron med Woodkid, den låten/dansen kommer ha fokus på styrka och kraft vilket jag kopplar till känslan ilska och kommer då ha en orange mantel för denna låt. Den andra låten jag kommer ha är Whitewash med Buckethead, vilket kommer vara den deprimerade, ledsna och utsatta låten/dansen och då kommer jag att ha en mörkblå mantel. Den sista låten jag kommer ha är en låt som heter Get lucky med Daft punk och då kommer jag ha en vit mantel. Get lucky ska vara den glada, hoppfulla låten/dansen.
Jag har valt just den här ordningen för att jag tänker hur man ska uppleva mitt uppträdande;
På ett sätt vill jag uppmärksamma de som tittar på, chockera, skapa lugn och glädje.
Varför valde jag dessa färger på mantlarna till dessa specifika låtar?
Jag har tidigare skrivit om känslokartor i olika kroppstemperaturer och i den kartan fanns orange och röd i känslan ilska, vilket är då därför jag valde denna färg till denna låt.I den andra låten har jag valt färgen mörk blå, vilket är den deprimerande färgen i kroppstemperatur kartan. Till sist har jag färgen vit i den glada låten, inte för den finns med i kroppstemperatur kartan men jag vet att vit står för renlighet och oskuldsfullhet.
Jag tänker att jag väljer den mest kraftfulla låten först eftersom jag vill få uppmärksamhet och chockera människor runt om kring mig, sen väljer jag den ledsamma låten för att kunna lugna ner "chocken" och till sist väljer jag den glada låten för att kunna inte göra publiken allt för ledsamma eller chockerade så vill jag lämna min publik i någon slags lättnad och glädje.
Jag tänker mig att de som kommer titta på kommer bli överraskande, chockerade och det är det jag vill men jag vill ändå inte lämna publiken i en slags lättnad. Om jag hade valt en annan ordning som exempelvis: börjar med den glada låten sen den kraft fulla och sist den ledsna låten så tänker jag att jag lämnar publiken med en tragedi, hopplöshet och ledsenhet. Jag känner själv att jag är väldigt nervös, rädd, ivrig och nyfiken inför detta -Hur kommer det bli? Kommer det bli som jag har tänkt mig? Kommer jag bli så nervös att jag glömmer bort dans steg? Kommer någon att börja dansa med mig? Kommer människor titta snett på mig? Kommer någon att bli orolig? Kommer någon bli rädd?
Kommer någon bli arg? Eller kanske glad? Vad för vibbar kommer jag sända ut? Jag själv vill nog inte skapa ett alldeles för osäkert rum, göra någon för orolig eller rädd. På ett sätt kommer dansen mitt uppträdande bli till lockande men på ett annat sätt kommer den inte bli det eftersom jag skapar uppmärksamhet eftersom jag kommer ha på mig en pesten mask och dansa. Jag kom på varför jag vill ha på mig kontorskläder när jag uppträder och det är nog för att neutralisera mitt uppträdande, jag tänker att dessa kläder har många på sig tycker jag och det kan skapa en viss anonymitet i kläderna eftersom det är så normalt att ha på dessa kläder och något välbekant som man känner igen.
Vad har jag lärt mig?
När jag ville hämta inspiration till att göra en mask så letade jag runt på nätet och såg en mask med en fågel näbb på och läste att det var en pesten mask. Jag beslutade mig då för att läsa på mer om pesten doktorer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Pestdoktor
Jag fick då lära mig att den här masken är en slags avvänjning för dem som har pesten att inte kunna smitta ner personen för man trodde på denna tid att man kunde bli smittad bara genom att titta på någon eller känna den dåliga lukten. Sen känns det som jag har mest frågor i huvudet än svar och då menar jag att jag undrar verkligen hur mitt performance kommer att bli. Tror jag kommer säkerligen komma fram till en bättre slutsats vad jag lärt mig efter jag uppträtt dansen.
Hur ska jag gå vidare?
Eftersom jag är klar nu med alla koreografier så kommer jag öva in danserna utantill och så kommer jag även att sy på band på mantlarna så att jag kan knyta fast mantlarna på mig. Jag kommer att uppträda på Nordstan och min vän kommer att filma mig när jag dansar. Jag kommer även att uppträda i skolan inför våran utställning och ha en video där man kan se när jag dansar :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)