Owleyzz bildskapande: Bloggreflektion - Torsdag, Fredag, Måndag

Det brukar börjar i korridoren eller i trappan och en intensiv känsla av att något känns fel. Jag måste ut, Men vart är jag? Vilken våning är jag på? Jag tittar i korridorerna som är snarlika och som nästan aldrig tar slut och uppbyggda som en labyrint. I trapporna är det samma sak, oändligt med trappor upp och ner så långt ögat kan nå och det är helt omöjligt att kunna avgöra vart någonstans jag befinner mig i huset. Jag vet inte vart jag är på väg, jag vet inte vart trapporna eller korridorerna leder och jag får inte gå för långt för då går jag vilse i labyrinten och då har jag inte längre någon utgångs punkt. Det finns knappt några fönster, dem fönster som finns är helt omöjligt att kunna avgöra hur långt jag är från marknivån och huset känns oändligt stort, för det tar typ aldrig slut. En känsla av hopplöshet infaller mig... Åtminstone kanske jag kan hitta ett rum eller plats som känns mindre läskig. I sökandes blir det bara läskigare och läskigare även fast jag går tillbaka till ställen som jag varit på innan. Upprepning, samma sak om och om igen. Meningslöshet och att vara inne eller fast i något.