Jag har varit sjuk en vecka och faktiskt inte hunnit göra så mycket, men jag vet vad jag vill göra och jag kommer att visa vad jag gjort en så länge. Jag har blivit inspirerad av Carlos Motta's verk Deseos det är en film som handlar om två kvinnor som brev växlar med varandra. Berättelserna är en blandning mellan fiktion och verklighet, den ena kvinnan heter Nour och den andra Martina. Det är en berättelse med många visheter, erfarenheter och kontraster. Men även fast det är två olika kontraster mellan berättelserna som gör kvinnornas historier olika så är dem ändå väldigt lika. Historierna går ihop i varandra på något sätt. Min tanke är att beslag ta själva berättelsen men att ändå göra den till min egen jag kommer då också ha en berättelse med kontraster och visheter, jag vill jobba med bildspråket och kommer då att göra en berättelse utan ord, en teknad film/musik video med egen musik tänkte jag. Mer visuellt kommer verket vara en uggla som flyger runt och kommer ha universum is sina ögon och kommer den ska visa saker. Det är ingen slump att jag valt en uggla, ugglan står för vishet och denna uggla har en berättelse kan man säga, jag vill inte riktigt gå in på detalj vad ugglan vill visa/berätta, varför? Det första tänker på är att jag vill ha det som ett öppet verk, jag tänker att det kan finnas en risk med att berätta för mycket, desto mer jag säger om berättelsen handlar om desto mer låser jag verket? Jag tänker på mina egna intuitioner kanske bara förstås i vissa sammanhang eller kontexter, kan jag få andra att förstå mina intuitioner utan att berätta dem i olika sammanhang? Kan man vara så pass tydlig i sitt bildspråk att andra förstår? Eller har jag redan låst verket med att berätta det jag har berättat? Blir ett verk verkligen låst om man berättar om det?
Hur kan vi göra som framtida lärare för att hjälpa elever med sitt eget bildspråk och intuitioner?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar