Blogg reflektion vecka 7.

Det började med att jag bestämde mig för att bara dokumentera och skissa det jag såg i biskopsgården, vad har jag gjort egentligen denna vecka? Jag har observerat, dokumenterat och skissat och funderat, vid olika tid punkter vid biskopsgården. Sedan tyckte jag att det blev väldigt tråkigt att bara gå runt och dokumentera så jag fick en idé, av det jag hade sätt - Jag såg väldigt mycket depression och någon slags ledsenhet, visst jag såg några glada men för det mesta såg jag bara ledsna människor som såg allmänt deprimerande. Jag ville då på nått sätt föra dem glada, kanske inte själv krama dem men kanske uppmuntra dem till att krama varann istället. Hur skulle jag göra det? Jag kom på att jag skulle göra ett hjärta på marken gjord av tejp och massa linjer som leder till hjärtat och att sätta upp lite lappar nära det området (Vårdväderstoget). När jag åkte dit sent på kvällen för att sätta dit tejpen (hade köpt både silver tejp och maskeringstejp), då märkte jag att det inte gick att sätta dit på marken eftersom det var för mycket grus på marken och tejpen fastande aldrig. Då kom jag på att jag kan köpa kritor istället sen blev det dåligt väder och blot mark så då kunde jag inte göra detta häller. Jag fortsatte då helt enkelt med mitt observerande. Jag kom fram till att det finns många faktorer till varför man förhåller sig så som man gör till varann så som: Platsen, Situvationen, Relationer, omgivning, miljön, tid, tidigare erfarenheter, inställning till livet, normer, värderingar och väder. Man skulle kort sagt kunna säga att kontexten påverkar oss människor till att förhålla oss till varan på olika sätt, men varför då? Det vet jag inte...

Jag får hela tiden en känsla att kanske alla är paranoida, att dem som inte känner varandra är paranoida och rädda för varann. Eller är det bara jag själv som är så passa paranoid när jag försöker smälta in och gömma mig för att observera och dokumentera folk? Tänk om den bilden jag har om Biskopsgården är den omedvetna bilden som jag har om mig själv? Den bilden som är oarbetat inom mig själv?  Vad är det egentligen som gör att vi lever i ett individualiserat samhälle?..
När jag menar individualiserat så menar jag att vi är uppdelade ifrån varann och bara har en viss umgängeskrets som vi kan vända oss till. Jag tror att man kanske kan bryta denna "individualisering" genom slumpen, såsom att göra ett hjärta mitt på marken och antagligen få positiva reaktioner för det.
Men jag kanske bara vill uppmuntra alla i biskopsgården att vara mer kärleksfulla till varann,
Göra ett hjärta när vädret råder och kanske dela ut fina "kärleks brev" och sedan bara se vad som händer då.

Den dokumentationen som jag har gjort och rivit ur har jag även hängt upp i taket, för att kunna se allt ur ett annat öga eller ett annat perspektiv. Det jag kom fram till då var att mina anteckningar och skisser påminde mycket om kroppen, celler, blod, lungor och vener. Men det fick också mig att tänka på bakterier, fotosyntes, atomer och strukturer. 

Upp hängd dokumentation

All dokumentation (finns på vissa papper även skrivet på baksidan)

En minnes karta över där jag gått i biskopsgården.
(Vågar inte färglägga än eftersom jag inte tycker att jag har en fullständigt bild om biskopsgården än.)